Pedro Pascal som cellist: "Behemoth!" är en musikalisk berg-och-dalbana utan tydlig riktning
2026-10-18 • Kategori: Nöje
TL;DR: Pedro Pascal spelar cello i Tony Gilroys "Behemoth!", en icke-linjär dramakomedi där musiken är stjärnan men berättelsen känns substanslös.
“Behemoth!” följer den fiktive cellisten Alex Serian (Pedro Pascal) under konserter och relationer med familjemedlemmar och kärleksintressen. Vi introduceras för honom i en rephall där kollegorna hälsar honom välkommen tillbaka. Upplägget känns som att vi har en manlig version av “Tár” framför oss. Men snart bär det iväg både roligt och dramatiskt, men framför allt trådlöst, så att man snart undrar vad filmen handlar om egentligen? Filmen är icke-linjär och rör sig in och ut mellan årtiondena Vi får följa Alex när berättelsen glider fram och tillbaka mellan olika tidpunkter i hans liv. Från det att han som 6-årigt underbarn spelar ett avancerat musikstycke på “The Tonight Show Starring Johnny Carson”, via spelningar i olika orkestrar, och fram till dagens musikerliv i en filmmusik-ensemble med extragig på bröllop. För underbarn eller ej, en karriär som cellist är inte något lukrativt jobb. På vägen har han romanser med redan upptagna kvinnor. En är fru till orkesterns mecenat, den förmögna och besatta Carol (Olivia Wilde) som förföljer honom genom filmen. En annan är violinisten Nadia (Eva Victor från “Sorry, Baby”), som efter en intensiv och passionerad kärleksaffär dör. Kvar blir hennes dotter (spelad av Alexa Swinton, släkting till Tilda), också hon ett musikaliskt underbarn vars karriär Alex följer med stort intresse. I persongalleriet kring Alex figurerar även brodern (Will Arnett), som vi möter i en slapstickliknande sekvens när han bråkar med sin fru, samt deras mamma (JoBeth Williams) som lider av demens. Det mesta i filmen känns dock väldigt flytande och utan direkta poänger. Den röda tråden är musiken Ljuvligt vackra kompositioner ackompanjerar filmrutorna. Man önskar att man åtnjöt dem i en konserthall med rätt akustik, snarare än via skrälliga biografhögtalare. Regissören Tony Gilroy ville att filmmusiken till Alex olika filmgig skulle låta distinkt olika. Därför anlitade han nio tunga kompositörer (Michael Abels, Emily Bear, Lukas Frank, Michael Giacchino, James Newton Howard, Henry Jackman, Nami Melumad, Brandon Roberts och Alan Silvestri) för att skapa unika musikinslag till de fiktiva filmerna. De nio kallas “Behemoth Collective”. Pascal spelar själv cello på avancerad nivå. Jag är verkligen ingen expert på klassisk musik, och mina egna cellokunskaper kommer ifrån några års spelande i grundskolan. Att jag helt och fullt köper Pascal som cellovirtuos väger kanske därför inte så tungt, men efter en snabb titt på nätet tycks de flesta vara överens om att han lyckats mer än väl att lära sig spela sin cello på bara tre månader. Jag tycker nästan att den största lockelsen med “Behemoth!” är just musiken! För trots både humor och drama efterlämnar inte filmen några starka minnesbilder. Den glider liksom förbi lite substanslöst, som Alex själv, utan vilja eller mål. Det är inte så lätt att gå igång på en sådan rollfigur eller rulle, och den krångliga kronologin hjälper inte till. Samtidigt höll de dryga två timmarna min fulla uppmärksamhet. De olika episoderna ur Alex liv känns kanske inte alltid som de hänger ihop på något avgörande sätt. Istället blir de som små avsnitt i sig, som underhåller, eller låter en drömskt vila i stunden. För “Behemoth!” inleder och avslutar starkt, medan mittendelarna känns mer som ett “mood pieace”. Slutet blir dock såpass känslosamt att många i salongen grät (samt ger förklaringen till en del suddiga antydanden innan som jag inte vill avslöja). Och förutom musiken är kanske behållningen att se Pascal i en såpass annorlunda roll. Men som sagt, filmens verkliga stjärna är musiken! Snabbfakta ”Behemoth!” Regi: Tony GilroySkådespelare: Pedro Pascal, Eva Victor, Olivia Wilde, Will Arnett, JoBeth WilliamsGenre: DramaSpeltid: 2 tim 4 minPremiär: Ej fastställt datumMovieZines betyg: 3/5